Att längta
jag längtar just nu, i princip, ihjäl mig efter mitt hjärta. Han är längst ut på västkusten och jag är t.o.m. längre bort än längst ut på östkusten. Jag är på en jävla ö mitt i havet. Jag kan inte tänka på något annat än honom. Det går inte. Jag kommer mig inte för nånting, jag går bara runt som en yr höna. Jag saknar ihjäl mig. Jag vill känna hans doft, jag vill höra honom andas i min närhet, jag vill hålla hans hand, hans kropp, jag vill skratta i hans skratt så att vi börjar skratta ännu mer. Det här är brutalt! Den jobbigaste längtan som jag någonsin haft.
Samtidigt älskar jag att längta efter honom, att han finns i mitt liv. Men mest av allt så älskar jag att vara där han är, och där är jag inte nu.
Kommentarer
Postat av: emme
Visst är det både hemskt men alldeles underbart att längta efter varandra ;)
Trackback
